Vaknade i morse och insåg dagen är här..

dagen då jag ska ge över grimmskaftet med min häst i till någon annan och säga att hon inte är min mer.. det gör ont i hela mig!

 

fixade massor på förmiddagen och tränade hundarna (kommer enskillt om det..)

skrev ut kontrakt och fyllde i dem så allt skulle vara klart för hennes avfärd, åkte ner till stallet och tog in henne, gjorde i ordningen henne och sedan ut på volten för att ta de sista sprången, få känna på hur det ska kännas när man sitter på en riktigt bra häst!

Hon va så fin i dag hoppade perfekt och lyssnade så bra som hon aldrig gjort för en kort sekund var jag påväg och ringa mamma å säga jag kan inte, det går inte, jag vill inte.. för där och då ville jag inte, jag ville inte sitta av, jag ville inte sluta hoppa för jag älskar och hoppa den hästen.. men somsagt det är just bara det jag tycker är kul, jag tycker hoppningen är kul men inget annat.. så som mocka, rida dressyr och göra höpåsar..

 

sen fick hon sig ett bad så hon skulle vara ren och fin innan avfärd, lunch och massa morötter..

jag pussade på henne tog bilder med julia och sen packade jag ihop hennes saker så hon fick med sig lite grejer till sitt nya hem samt lite foder.

 

de kom och vi skrev papperna, jag grät och sedan var det ett avslut med pussar igen och när de satte på transportskydden la hon sitt huvud på min axel precis som hon gjorde i slutet på januari 2011 när jag kollade på henne i Helsingborg, där och då igen kände jag varför gör jag detta? varför gör hon såhär? kan hon inte bara bita mig eller nått? vi tog ut henne och på rampen stannade hon till jag smackade två gånger och sen gick hon in. Då brast det för mig jag grät floder klappade på henne en sista gång innan de stängde dörren och vi kramades hejdå jag bara gick ifrån bilen in i stallet igen vände mig inte en enda gång. det är över nu. Jag kände mig så tom när jag stängde hennes boxdörr, hon är inte min mer. hon är inte där i morgon när jag ska rida claudia..hon är nu i uppsala/almunge. jag kommer sakna henne otroligt mycket och nånstans inom mig hoppas jag de vill sälja henne om några år och att jag då kan köpa tillbaka henne det är lite av en innerst inne dröm..

 

jag har fått sms att resan gick bra och hon stod nu i hage brevid sina nya kompisar hemma på deras gård.