Känslan av att i morgon har jag ungefär 4 timmar på mig att säga hej då till oss/vi.

 

Du och jag vår tid är över och man vill lixsom stanna tiden här och nu där det fortfarande är vi.

Du är fortfarande min i ett par timmar till, känner att jag inte tagit vara på tiden ordentligt nu på slutet vilket känns förjävligt samtdigt som jag vet att jag klarar inte av att du snart inte finns där mer.

 

Att jag någonstans lärt mig leva utan dig innan du tas ifrån mig, att jag är van att inte vara nere i stallet i flera timmar hos dig. samtidigt som jag nu undrar varför jag inte varit där dag och natt de senaste dygnen för å få all dyrbar tid med dig men nånstans säger mitt hjärta att detta kommer göra ont, ritkgit ont och bättre att sakta men säkert säga hej då än och bara bli helt tom på en dag.

 

jag kommer nog känna mig tom iallafall i morgon när du åkt ännu värre på tisdag när jag ska ner och rida Claudia och inser att du itne är där mer. att du aldrig mer ska stå där.

 

i morgon kommer jag gråta utan ens fundera på vad andra tycker elller tänker, jag kommer storböla och bryta ihop men bättre det en att det kommer senare.

i morgon ger jag mig själv eget anrum att vara ledsen!