Att sakna en vän, det är sjukt jobbigt..

man vill bara sätta sig i bilen och åka till den, man känner sig ensam.

 

jag saknar min vän Amanda så sjukt mkt, hon bor i småland och jag i stockholm..

vi är så olika men ändå så lika, vi fungerar tillsammans som handen i hansken..

vi har samma humor och gillar samma saker, vi väger upp varandras sidor bra som dåliga.

 

jag minns mina 6 månader boendes tillsammans med henne som en av de bästa tiderna i mitt liv.

vi jobbade på Amcamp, red hästar, mockade, skrattade, grät, blev blöta, gick på promenad.. vi gjorde allt tillsammans, bråkade sällan..

tanken av att bo och jobba ihop med en annan tjej får nog vem som helst att backa om jag skulle hamna i samma situation igen att bo å jobba 6 måander med amanda skulle jag sitta i bilen innan jag sagt ja å vara på väg..

 

tror det är en av de få människorna som går ihop med mig livet ut. en vänskap som aldrig kommmer rosta.. som alltid kommer vara där oavsett om vi ses 1 gång om året eller inte alls.. en vänskap som inte handlar om nån som helst rädsla av vart vi har varandra, vi vet och vi behöver inte fundera eller bekräfta den, när vi ses eller hörs är allt som vanligt precis som vanlgit.

 

saknar dig.