Här kommer ett litet inställt inlägg.. skrivet en annan dag någon annanstans helt random.

 

Jag är inne i en period i livet där jag lite tappat vägledning och rakhet i livet, där jag inte rktigt vet vad jag vill göra, hur jag vill göra, hur jag ska göra det osv. Lite osäker men ändå inte, tappat lite tron på vad jag kan och att jag kan. Att jag längtar efter något annat men inte rktigt vågar släppa taget så som när man är liten och ska hoppa över en bäck som är lite för bred för vad man tror man ska klara, eller när man ska hoppa längdhopp på gymnastiken och man tror man aldrig ska komma tillräckligt långt fast man nånstans inom sig vet att jag kan, jag kan om jag vill jag måste bara släppa på spärrarna, våga försöka och våga misslyckas.

 

Man kan inget mer än och misslyckas, vem säger att man är en sämre person för det? man var bara inte lämplig för just den saken.. Men om man aldrig vågar försöka så kommer man heller aldrig misslyckas och man kommer absolut inte å utvecklas och det i sig är ett större misslyckande tycker jag.

Men om man försöker och lyckas då känner man sig så sjukt stolt, man växer 10cm av självförtroendeboost. :)

 

Jag står nu vid en återvändsgränd åt ena hållet där jag slår huvudet i väggen hela tiden fast det på något sätt ändå är en trygghet i sig att stå där och slå sitt huvud i väggen för det känns mer tryggt än att försöka gå till höger i korsningen mot något okänt som jag inte vet vad det är, jag borde våga vända mig om och pröva något annat.

Om det hade varit ett facit av vägens slut hade jag nog direkt gått åt det hållet.

Jag är nog rädd för att misslyckas men oxå rädd för hur mycket jobb det faktiskts krävs för att gå den vägen och vart den ska leda. Förs och främst måste jag bestämma mig för att våga och sedan bestämma mig för vad målet ska vara. Sen får det lite granna bära eller brista. Kämpa helt enkelt.

 

Men vad är målet?

Där står jag nu, vad är nästa mål? vad är det jag vill göra och hur ska jag komma dit? vad kan vara det tuffa i det beslutet? hur kan jag redan nu planera för att få så lite motstånd som möjligt och vad är det roliga och enkla i beslutet? Man måste börja fundera och bestämma. Just nu står jag i min återvändsgränd med en blödande panna och en ganska förtvivlande hjärna som vill nått annat än å stå där å stampa..

 

Det är dax för en ny fas i livet, jag är redo för det och det kommer krävas allt eller inget för det. Men nu är jag där och det är på tiden att göra nått nytt. Jag tänker fylla på med styrka och självförtroende!

Följ med mig på resan igenom livet, livet som är mitt..