Jag är en tjej med adhd som kämpar varje dag för att klara ett samhälle som inte är anpassat för att kunna vara annorlunda.. 

Jag känner ibland att jag vill ha en skylt runt min hals där det står att jag har adhd och hur bra jag är om jag får rätt förutsättningar.. 

Jag kan ge så mycket men får aldrig chansen till rätt förutsättningar, jag dras till lösningar som gör att misslyckas.

Men jag är jag 

Är väldigt glad att jag har mina hundar dagar som dessa, när man är så ledsen och dom då gör saker för att göra mig glad <3 

Jag undrar varför jag är den som allt måste kämpa extra mycket, alltid när det känns som att det kommer bli bra så händer det alltid något nytt skit...

Just nu är det fan inte roligt att vara jag!

Jag blir både rörd och stark i att se att nån annan kan sätta ord på mina känslor.

Att jag vill börja gråta för att jag inte är lika snabb som jag brukar. Att jag tappar bort mig där nånstans och att ingen förstår.

Är så sjukt trött efter veckan som gått!! 

Jag firade Lucas födelse igår med att minnas allt vi gjort under snart 3 år <3 allt som vi hunnit göra 2 ungdoms sm, flatt mästerskap, utställningar, medgångar och motgångar.

Vi har tränar, övat och tävlat. 

Fantastiska hund!

Ibland får man bita ihop och kämpa lite till för att hoppas på att det vänder snart.. 

Jag har just nu väldigt ont på flera ställen :(

Tänk er sendrag fast i ryggmärgen typ, jag har som spänning i skelettet som ilar i svanskotan ner i benen det gör väldigt ont. Sen har jag ont i fötterna på olika ställen.

Nåväl jag överlever och försöker tänka att det slutar göra ont snart hoppas jag.

Idag ska jag nog försöka ta lite fina bilder på mig och hundarna tyvärr är det grått ute men vill ändå försöka ta lite bilder iaf...

Hopptränade för Haking på Eddie så roligt och givande :) 

Övad mkt på att hålla jämn rytm vilket var nyttigt för mig.

Eddie är en fin ridskolehäst som hoppat 130 tidigare i sitt liv innan ridskolertiden.. Så det var väldigt kul!

Sen åkte jag med min chef och kolla på dn ponny samt provred den åt en kund till henne så vi kunde filma den.

Vilken cool ponny :) haha jag blev nästan kär på direkten, den hoppade väldigt mkt med ryggen...

Mockar mina boxar och är i stallet.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, det händer inte så mkt här.

Livet går upp och det går ner och just nu är jag lite vilsen i mig själv och lite orolig över många saker 

Jag tror att jag ändå är väldigt tyst om mitt handikapp och om mina mediciner för jag vill inte skylla på att jag har adhd och då får man va såhär eller göra saker som inte är okej för andra. Samtidigt så har jag fått min diagnos precis som ett barn med cp skada så behandlas den annorlunda, den får annan hjälp och ingen skulle ju säga åt den att ge fan i å dregla tex.. Lite samma sak är det med adhd, du kan inte säga åt mig att sluta vara jag..

Jag tänker mkt på hur jag är, beter mig osv men ibland blir det ändå tokigt. Jag tror oxå att jag talar inte om för andra om mina biverkningar på medicinen, jag gnäller sällan om det som min kropp gör utan jag försöker leva så normalt som möjligt men jag tror tyvärr att om jag inte pratar om biverkningarna, aldrig gnäller eller visar öppet att jag är ledsen för det så kommer den frustrationen ut någon annanstans i tex gnäll över småsaker, extremt känslig osv att om jag var mer öppen med detta så kanske jag lugnade ner mig på andra plan. Tål att tänkas på.

Men samtidigt vill jag inte uppfattas som här kommer Johanna hon har adhd och säger att hon får bete sig hur som helst för hon har inget konsekventtänkande och äter mediciner så henne får man antingen undvika eller acceptera att hon är som hon är. Jag vill kunna utvecklas, lära mig osv men i min takt och med bra hjälp och trygga människor som kan tala om för mig i lugn och ro nu blev det fel, för jag kan inte riktigt ta kritik från människor som inte talar om för mig i lugn ton att detta är fel pga anledning men om du tänker och gör såhär så kan detta bli bättre..

Mycket tankar och funderingar nu.

Jag är lite i det stadiet nu att jag vill så mycket, jag vill lära mig min kropp och mina signaler, jag vill kunna bli ännu bättre människa på att bemöta andra människor..

Ibland kommer jag till stunder i livet då jag lixsom lite grann ger upp och stänger av saker som är mindre viktiga..

 

Jag har fått mig liten törn i livet just nu, livet går upp och ner hela tiden. Ena dagen står man på toppen för att nästa dag nå botten.

 

Jag är lite där just nu där jag ena dagen sliter i mitt hår och känner mig som en världelös människa som bara går i samma gamla fotspår, gör samma misstag och känner mig allmänt nerstämd till att andra dagen känna mig som ett energi knippe som kan dela med sig av det mesta.

 

Just nu är jag väldigt osäker på mig själv, vågar inte lita på mig och att jag är bra som den jag är. Jag analyserar sönder mig själv och mina betenden å tankar så att jag tillslut känner mig ännu sämre än vad jag redan var.

 

Jag går på KBT behandling i grupp och från början tänkte jag detta är absolut inget för mig och de 5 första gångerna så satt jag där och bara satt av tiden för det de gick igenom hade jag lixsom redan koll på men i torsdags så kom vi till det som är mitt stora problem, känslokaoset.

 

Att ha ADHD kan vara olika för många men ändå så samma. Jag tog upp att jag just nu har det grymt jobbigt med mina känslor, att jag inte riktigt kan styra över dem utan jag kan plötsligt börja gråta i konstiga samanhang, bli sur och grinig fast inget hänt, vara hyperglad osv. Då fick jag faktiskt medhåll från en av de andrai gruppen att den personen hade precis samma problem. Det jobbigtaste båda tyckte var är just att man börjar storgråta för något man inte behöver gråta över men att kroppen reagerar på detta sätt som om man var 6 år gammal. Det är inget fel med att gråta men i vissa samanhang skulle iaf jag vilja kunna styra mig själv bort från dessa känslor men ibland blir det lixsom som ett känslokaos där det tillslut går ut i tårar.

 

Jag skäms inte för att ha ADHD men ibland skäms jag över att vara jag och att jag inte är som alla andra eller beter mig som alla andra i min ålder. Att jag ställer till det för mig på onödiga sätt osv. Ibland vill jag bara deleta saker som hänt i mitt liv pga min ADHD som gjort att jag inte tänkt till eller kunnat hålla känslorna i styr.

 

Jag borde verkligen stå upp för att här är jag och jag är den jag är, men ibland önskade jag att jag var någonannan. Där jag slapp höra "vad är det för fel på dig?" "eller det där får du bara lägga av med".

 

Om jag kunde bara lägga av med ett betende tänk va skönt det hade varit, eller kunnat svara på vad det var för fel på mig.. Jag skulle vilja hålla ett föredrag varje gång en sån situation uppstår och förklara att min hjärna ser inte ut som din hjärna, den är uppbygd på ett annat sätt än vad din hjärna är och ibland blir det tokigt i min hjärna som alla andras hjärnor inte kan förstå riktigt hur det gick till medans jag själv redan glömt vad som hände eller vad jag gjorde.

Ibland kan jag faktiskt inte rå för att det bli tokigt hur mycket jag än skulle vilja så har jag ett handikapp som jag måste leva med resten av mitt liv, ju mer medveten jag blir om mig själv ju lättare kommer jag kanske kunna hantera mina misstag.

 

Jag är oxå otroligt känslig, känslig för kritik och motgångar. Ofta är det så att tjejer med ADHD går runt med intsällningen att vi är misslyckade och vissa saker inte ens värda att försöka testa för vi kommer misslyckas i allafall. Jag utgår alltid ifrån att jag kommer misslyckas eller någon annan kommer tycka att jag misslyckas för jag misslyckas rätt ofta och jag har väldigt höga krav på mig själv.

 

Men just nu känner jag mig sådär nöjd med att vara jag. Jag önksar lite att jag var någonannan, att jag slapp äta min medicin som ger biverkningar i form av ångest, självmordstankar, personlighetsstörning, nervryckningar, framkallning av parkinsson symdrom, andningssvårigheter, blåmärken, känslig osv. Bara för att jag varje dag inte talar om att mina händer skakar otroligt mkt, att jag har ledsmärtor, får självmordstankar så betyder inte alltid det att det inte finns där, jag bara inte vill att alla andra ska höra mitt gnäll men ibland när ingen ser gråter jag över att det är såhär.

 

Jag är Johanna 24år med ADHD, medicinerad och en pigg å glad tjej som du träffar ibland eller alltid, den där tjejen som kan vara rörig och väldigt irriterande som gör konstiga saker utan att veta om det men med ett stort hjärta. Det är jag och ibland är det sjukt jävla jobbigt och ibland är det helt okej. Just nu är det väldigt jobbigt.

Men jag älskar mina hundar oavsett vad domaren tycker..

Milton älskar att åka i den öppna hissen så han kan se ut när man åker 

Igår åt vi middag ute å hade det bara chill mysigt tillsammans.

Idag har vi tävlat i en annorlunda tävling The next Lassie, Lucas ställde upp och bar runt kläder på komando som han kan :)

Sedan stod vi i montern och gick rasparaden! 

Efter det har vi badat Lucas och ätit god middag och tagit en längre promenad i staden med alla 4 hundarna..

det blir nog tidig säng time i natt så vi är pigga och fräscha till i morgon

Anlände igår i spöregn, sådär mysigt om jag får säga det själv ;)

Nu på morgonen har jag varit inne på mässan för och lämna frk ungdoms skylt i montern.. Ska väll gå dit igen om några timmar och jobba lite med mina två fantastisk hundar!