Livet behöver ibland vändas upp och ner för att man ska vakna till.

 

Komma fram till att man står på samma ställe hela tiden, det är lixsom dags att förnya livet, släppa på allt.

Inte så enkelt, ibland vill man gå i såna gammal vanliga vanor en sorts trygghet fast man någonstans vill vidare så vågar man itne släppa taget.

 

Jag står där nu, på kanten vill släppa men inte riktigt vågar.

Det är dax att släppa taget falla och se vart man landar nästa gång det kanske inte är smärtfritt men det kan även vara lite spännande. skräck blandat med förtjusning!

 

Jag är jag och detta är livet som är mitt.

Livet, livet som är mitt!