Jag tänker efter och det kanske egentligen inte var meningen att jag skulle kommit iväg till norge men med envishet så gjorde jag det iaf..

 

Först skulle jag ju anmäla till norge och det tog 3 dagar att få igenom anmälan och sen när jag väl får nummerlappen så står det att han går i bruks/jakt klass och han har ju inte meriter för och gå det så hm ja då var han i helt fel klass som han inte får starta i..

 

Nåväl det går ju och lösa på plats..

 

Sen på fredagen typ 1 dygn innan jag ska åka ja men då ringer bilverkstaden och säger att min trasiga bil inte kommer bli hel som de lovat till fredag eftermiddag utan den är klar tisdag nästa vecka.. men härligt hur löser jag nu att komma till norge.. biter ihop och bestämmer mig för och ta den vinröda stora bilen istället fast den kostar typ dubbelt så mkt som den lilla blåa. men jag har inget direkt val.

 

sitter i bilen och har börjat resan inser att jag tagit fel väg och åker 30 min extra än vad jag behöver härligt!! precis en såndär toppen start man bara vill ha *not*

 

kör på och måste stanna och tanka i Karlstad då är det massa fulla människor där tidigt på morgonen som slåss och polisen är där, jag funderar en stund om jag verkligen ska våga mig ut?! men biter ihop och tänker att mig behöver de ju inte slå iallafall? och polisen är ju faktiskt här oxå.

 

kommer över gränsen till norge, börjar bli väldigt väldigt kissnödig men hamnar bakom 2 svenska bilar och besämmer mig för och hålla mig tills vi kommer fram så jag itne kör vilse i norge.. vad jag då inte vet är att vi ska in på en kringelikrokig väg i bergen som är snorhal och jag får världens sladd på den 4 hjulsdrivna bilen och tror jag kommer och dö samt att jag nästan kissa på mig..

väl ute från bergs åkningen då blir jag stoppad av norsk polis som vill räkna hur många hundar jag har med mig, lyser med fiklampa och grejar.. jag tror jag nog kissar på mig. kommer tillslut fram till arenan och kan andas ut och kissa.. haha

 

sen blir det som vanligt en väntan med trimmning etc och jag såsar på så jag nästan missar min start! haha.. lyckas springa in i sista sekund.

 

dagen rullar på och sedan ska jag börja den långa resan hem och vad händer? jo jag blir påkörd bakifrån.. alltså jag vill börja gråta där och skrika högt att jag vill hem nuuuu fort.. kollade såklart direkt att lucas inte blivit skadad, man blir ju klart orolig när han ligger i bakluckan och nån kör in i en..

 

Norge resan komemer jag ladrig glömma, min första utlandsresa med Lucas..  den va minst sagt händelserik och om man tänker efter skulle jag kanske stannat hemma!