Att bli en bra hundförare eller ryttare kräver många års träning på olika typer av djur samt en känsla.. jag tror att min känsla har tagit mig dit där jag är idag med djuren.. jag har itne nån dold talang eller att jag hårdtränar varje dag utan jag går på min magkänsla och lyssnar otroligt mycket på kropps språk.

 

Att bli en bra ryttare kräver många års ridning av både bra och dåliga hästar, många timmar i sadeln där man inte har ett perfekt ridpass eller har den snyggaste stilen.. utan det kräver att man hittar känslan och efektiviteten, samt med åren har jag blivit mer ödmjuk i min ridning. Jag är där idag för att jag har rest mig efter motgångar, torkat tårarna och borstat av leran rest mig upp och fortsatt och intalat mig själv att jag kan! för det kan jag. alla människor kan om de vill och jag tror att om man väljer att kämpa så kommer man klara det.

 

Att bli en bra hundförare kräver känsla tycker jag och oxå att se kropps språk. En hund talar mycket med kroppen. De pratar med svansen, håret, öronen, tänder, ljud m.m. Jag har Lucas som är vad man tror en stark hund men han är väldigt känslig och det gäller att läsa av hans kroppspråk i många situationer. T.ex. det kommer hem någon och då skäller han, varför? jo först trodde jag det var pga. att han ville vakta men så insåg jag efter hm ca 2 år att nej om alla i familjen är hemma så skäller han mindre, om någon i familjen kommer hem skäller han mer och blir väldigt springig och jag kom fram till att bli arg på en hund som honom fungerar inte, det går heller inte att ignorera eftersom han blir så himla glad när någon kommer hem och i den frustrationen börjar han skälla och det leder till att den som kommer klappar på honom och berömmer alltså hans sinnestämnning som är väldigt hög av energi och skall. Jag bestämde mig för att när jag hör att någon kommer och han börjar gå upp i varv vilket man ser att han spänner rygglinjen och lyfter öronen nån millimeter så ser jag det så stänger jag in honom i ett annat rum helt enkelt. Han får inte vara med i flocken när han itne har rätt sinnestämning och det tog ett par gånger innan han börjar förstå att om man ska vara i flocken måste man ha rätt sinnestämning alltså inte skälla eller vara hyperglad och stressad. Som sagt känslan av att se sin hund och förstå dens betende kräver tålamod, tid och förståelse. Jag är inte felfri och jag har gapat och skrikit på hans skällande men tillslut komemr man på att man själv måste fundera på vad man gör i olika situationer och fundera.

 

 

Jag lär mig så otroligt mycket av att hantera djur, se dom och fundera ut hur man ska bli ett med sina djur. Jag har under 2 år gått från att själv vara väldigt splittrad som person till att bli lugn och mer logisk i mitt handlande och det är tack vara 2 individer den ena är Lucas och den andra är Mollie, dessa två individer har varit en stor betydelse i mitt liv förutom alla roliga stunder så har de hjälpt mig frammåt i min personliga utveckling till att bli en harmonisk och ödmjuk person som måste känna av kropps språk och signaler, när det passar att ha en tillrätta visning eller när jag som ledare faktiskt brister i min komunikation eller inlärning..