Jag har varit sjuksriven sen 15juni pga stressdeprition och inre blödning.
När jag blev sjukskriven hade jag 105 i vilo puls. Mitt hjärta slog alltså 105 gånger i minuten och i normala fall slår mitt hjärta ca 68-70 slag i minuten.. 105 är alltså mer än 30 slag extra.
Jag var utmattad, trött och förvirrad, ledsen och stressad. Tänkte inte klart och bara var som en berg och dalbana. Jag insåg itne själv hur dåligt jag faktiskt mådde och i vilket skick jag var i utan nu när jag börjar bli bättre så inser jag att shit jag var rätt trasig.
hur hamnade jag här? jag älskar och jobba, jag älskar att utmana mig själv och jag har svårt och säga ordet nej. Att ha två jobb och inte säga nej resulterar i att man får ihop 260timmar i månaden under en längre period och samtidig ha 2 hundar och en häst, man ska försöka hoppträna, gå på hundträning och tävla. När sover man? hm ja aldrig. man måste planera och om något skulle ta en minut längre tid än vad man tänkt så blir man superstressad och försöker springa lite snabbare. Det säger sig själv i efterhand att det inte skulle hålla. När träffar man familj och vännder? aldrig..
Vad gör man för att minnimera detta igen?
Man måste börja fundera på varför, jag hade häst som kostade pengar, mycket pengar och där av ett extra jobb.. om jag säljer hästen så försvinner både tiden på hästen och jag behöver inte ha ett extra jobb. Ibland även om man inte vill så måste man sätta hälsan i främsta rummet och efter mycket tårar och funderingar insåg jag att mitt liv går just nu inte ihop med en häst. Jag kan inte vrida ur mig som en disktrasa för att kanske hinna rida på min häst mellan jobben om jag har tur. Allt blev en stor stress där inget blev riktigt bra.
Sen har jag vilat, vilat och funderat på vad som är viktigt för mig.
Under 4 månader har jag funderat på hur jag ska ta mig tillbaka till arbetslivet och hur jag ska kunna börja jobba igen utan att köra på rakt upp och ner för att hamna där igen. En kropp som en gång varit stressad för länge har vädligt lätt att hamna där igen. Den är extremt känslig för stress. Jag hade en gång en vädligt hög stress tröskel men jag har rasserat den, tagit sönder den till grunden och det kommer ta långtid om jag någonsin kommer kunna bygga upp den igen. Men så har jag funderat, varit på läkarbesök, pratat med försäkringskassan och vi har kommit fram till att jag ska börja arbetsträna nu och då ställde sig frågan vart kan jag vara för att återgå till ett arbetande liv.
Jag vill ju jobba, jag älskar att jobba och kan ju skryta med och klappa mig själv på axeln att jag aldrig varit arbetslös i hela mitt 5åriga arbetsliv! det pratas om den stora arbetslösheten i sverige och att unga vuxna inte får jobb men lilla jag Johanna 24år med betyg från naturbruks skola med inriktning häst har aldrig varit arbetslös och då har jag ett CV med Värmdö kommun, södersjukhust osv som arbetsgivare. Lilla Jag har något som gör att jag inte ingår i den normala ramen för arbetslösheten i sverige med inte några betyg att hurra för. Jag älskar att jobba och jag är inte rädd för att pröva något nytt så tror jag att man har ett jobb någonstans. Men för att återgå till mig nu i livet.
Jag kom fram till att jag ändå mår bäst av att vara med djur, mina egna och andras häst eller hund spelar ingen större roll men jag vill vara med djur. Vad kan jag då göra och efter mycket om och men för att hitta en arbetsplats som är stressfri så gott som det går kommer jag nu på måndag 21/10-2013 börja arbetsträna på Gustavsbergs Ryttarsällskap. Jag ska få vara där till 10 december och få vara med hästarna och mina hundar. Det är för mig en stor lättnad att kunna få börja arbeta igen med något som jag vet kan få mig tillbaka till arbetslivet utan att jag kommer kunna arbeta ut mig på direkten och jag kommer kunna göra saker i lugn och ro men framförallt jag kommer få vara på en arbetsplats med fasta rutiner och schema. Det är viktigt för mig att jag vet att jag böjar kl 7.00 och då ska hästarna ha mat, sen ska de få täcken på sig. kl.8.00 ska de komma ut och dagen fortsätter sådär, varje sak är planerat och det är rutiner, jag kan alltså inte stressa eller göra saker fortare utan jag har klockslag där det ska göras saker. Det händer ju lite olika saker på dagarna men de fasta rutinerna för hästarna finns där. Det ska ha mat kl 7, kl, 12 osv.
Jag är väldigt glad över att få vara där och få börja känna mig behövd för varje människa behöver känna att de finns i samhället och gör nytta!
Så på måndag börjar livet igen, en vardag med tider och passa, ett jobb att sköta och i min takt återgå till ett normalt liv! Jag är på väg att bli frisk!
